Jag är helt tom nu efter matchen, fick mig en återställare som heter duga. Såhär dåligt brukar jag verkligen inte spela och jag gör mig så besviken hela tiden. De som känner mig vet vilken prestationsångest jag har och det är verkligen sjukt jobbigt. Jag har allt för höga krav på mig själv, lever i min drömvärld men lever i skit. "Vill så mycket men kan så lite" stämmer in så jävla bra på mig. Jag är inte där jag vill vara, jag kommer aldrig att hamna där heller - det är väl inte så jävla svårt att förstå? Mina drömmar blir aldrig verklighet. För att bli bättre så måste jag gå in i mig själv och försöka hitta mig själv först för jag känner inte igen mig över-huvud-taget. Tycker att det är så sjukt pinsamt att göra bort mig gång på gång. Jag gör misstag - alla gör misstag men skillnaden är att alla andra lär sig av dem medan jag fortsätter att misslyckas. När är det egentligen min tur? pinsamt.

Kram Elin