Känner att jag behöver skriva av mig lite och då är bloggen mest lämplig kände jag då jag inte vill lägga över detta på mina vänner... inget tvång att läsa men aja ni gör som ni vill.

vissa dagar som denna vill man bara sjunka rakt ner genom jorden, att jag inte förstår att allt jag gör är dumheter, att jag aldrig får nog att plåga mig själv. hatar det och hatar mig när jag gör så. Jag fattar inte ens varför jag gör detta mot mig själv. Men i dagens samhälle ska man vara som alla andra man får aldrig sticka ut för då är man helt dum i huvudet, om man säger att man mår dåligt så är man emo även att jag vet att alla någon gång har varit ledsna, om man försöker hjälpa någon annan så fjäskar man och sånt här hatar jag verkligen! Att bli dömd efter hur man borde vara och inte för den man är.. Trodde jag hade kommit ifrån dessa jobbiga tider imitt liv men tydligen inte, allt blir faktiskt bara värre och värre, det är tur att mina vänner håller mig levande! Varför ska allt hända mig? den frågan ställer jag mig tusen gånger om ungefär varje dag. Att allt bara ska hända mig hela tiden... så fort man försöker finnas där för andra så går allt åt helvete i alla fall. Jag försöker verkligen vara den jag är, varför kan ingen bara acceptera mig för den jag är? Jag har mina brister men det har ju alla? Om man skulle klaga på vad alla gör för fel hela tiden så skulle ingen orka leva mer, så varför ska man sätta sig i den sitsen? Det är faktiskt väldigt onödigt.
Ja, jag hatar att vara jag men hellre är jag, jag och inte en falsk jävel som ändrar sig för olika människor man träffar. När man mår dåligt så är det inte lätt att hålla koll på vad man egentligen gör och detta året så måste jag lära mig att försöka hantera mina jobbiga stunder vilket inte kommer bli lätt men jag måste verkligen försöka så att det inte slutar illa. Förstår inte hur jag kan leva med mig själv ibland faktiskt. men man lär väl sig med åren?

Ibland blir bara allt för mycket för mig med ...

Jag är helt tom nu efter matchen, fick mig en återställare som heter duga. Såhär dåligt brukar jag verkligen inte spela och jag gör mig så besviken hela tiden. De som känner mig vet vilken prestationsångest jag har och det är verkligen sjukt jobbigt. Jag har allt för höga krav på mig själv, lever i min drömvärld men lever i skit. "Vill så mycket men kan så lite" stämmer in så jävla bra på mig. Jag är inte där jag vill vara, jag kommer aldrig att hamna där heller - det är väl inte så jävla svårt att förstå? Mina drömmar blir aldrig verklighet. För att bli bättre så måste jag gå in i mig själv och försöka hitta mig själv först för jag känner inte igen mig över-huvud-taget. Tycker att det är så sjukt pinsamt att göra bort mig gång på gång. Jag gör misstag - alla gör misstag men skillnaden är att alla andra lär sig av dem medan jag fortsätter att misslyckas. När är det egentligen min tur? pinsamt.

Kram Elin

Det finns allt idioter ute i den här världen, det har jag många exempel på.. och tyvärr är det ett flertal.

Ni kommer väl ihåg min förra fina ponny Minola?
Vi sålde henne den 23:e Maj 2010 bara för att hon inte ville det som jag ville. Jag ville satsa mina sista två år på hoppningen och vi kom inte framåt tillsammans även att vi passade som handen i handsken så gick vi inte ihop. Minola ställde sig och vägrade att gå framåt och man ska inte tvinga en häst att göra någonting den verkligen inte vill. Minola tyckte om att hoppa men vi visste inte vad det var med henne och vi kämpade i hela 4år på detta. Under dessa 4 åren fick jag jämt höra " du är för bra för denna hästen" men jag blundade bara för de orden och jag sket i vad alla sa, vadå för bra? Jag som jämt fått höra att jag inte alls var den där jättebra ryttaren och det vet jag, jag är ingen toppryttare men jag klarade av min ponny och jag älskar henne över allt annat men det avr de ingen som såg. Det enda de såg med Minola var att hon var ett problem, hon skulle aldrig någonsin klara de högre höjderna, men det var inte Minolas problem, minolas problem var hennes motivation. Hon är Arabiskt fullblod och de är som de är i sitt psykiska. Tillslut insåg jag att tiden var snart förbi för min ponny ålder och jag var tvungen att tänka om. Eftersom jag haft så mycket motgångar i hela mitt liv så tänkte jag att nu borde det vara min tur att få lite framgångar och jag visste att Minola inte var hästen till det som jag vill göra så jag valde att sälja henne och det var det mest jobbiga jag har gått igenom i mitt liv. Även att vi inte alltid var på topp på tävlingar så fann vi varandras hjärta och det är de som betyder någonting - för mig.

Vi sålde vidare Minola till en tjej i Ystad och när de var och provred så klickade det så otroligt bra mellan dem och jag var hur lycklig som helst, för jag ville bara att minola skulle få det bra och ett liv utan massa tävlingar och massa press. Tiden gick och jag hade kontakt med ägaren och det har jag även idag! De är verkligen hur goa som helst! Men efter ett tag så tappade dottern intresset igen och mamman ville inte att minola bara skulle stå för hon älskar att bli pysslad med och hon älskar att bli riden så de bestämde sig snabbt att sälja Minola igen.. Till en början var jag så ledsen att jag nästan bröt sönder, jag ville ju att minola skulle få bo hos dem. Det är inte bra att flytta runt, byta underlag, byta hästkompisar, byta ägare så ofta som hon har gjort. Minola litar inte på någon, man måste bygga tillit till henne. när jag köpte henne så var hon skygg och hon stegrade i boxen så fort jag kom in till henne men efter ett tag blev vi bästa vänner.

Minola bor nu i Malmö hos en familj. MEN problemet är det att Minola är halt. Hon har en lindrig spatt i sitt högerben så ägaren vill inte ha henne för hon inte går att rida på. Hon vill häva köpet och säga att hon köpte en ofrisk häst. Men minola hade gått igenom båda besiktningarna och det är verkligen märkligt. Hon har alltid varit en pigg och glad häst så jag förstår verkligen inte detta. Minola går bara ute från klockan 8 på morgonen till klockan 12 varje dag!! Hon är ju dammallergiker! :o Så hon har börjat att hosta mycket och så ... Jag mår så dåligt av att höra detta, stackars min lilla ängel! Hon är nog världens snällaste häst, hon förtjänar verkligen inte det här!! Sabine (som jag sålde minola till) har erbjudit sig att köpa tillbaka henne när hon är frisk dvs att de som äger henne ska behandla henne för då får man ut 100% på försäkringen men NEJ det vill de tydligen inte heller. Om Sabine skulle köpa tillbaka Minola nu så skulle hon inte få ut något på försäkringen så det känns helt sjukt det här. Båda har anlitat en advokat och det ska bli rättegång på detta....

Nu kanske ni förstår lite varför jag mår som jag gör för tillfället. Jag tycker så synd om Minola, hon ska inte behöva gå igenom det här!!!

Minola ♥

vår största framgång. tvåa i L:C. 12/7-09

Jag älskar dig!


Our love is like the wind, you can´t see it but you can feel it.