Det finns allt idioter ute i den här världen, det har jag många exempel på.. och tyvärr är det ett flertal.

Ni kommer väl ihåg min förra fina ponny Minola?
Vi sålde henne den 23:e Maj 2010 bara för att hon inte ville det som jag ville. Jag ville satsa mina sista två år på hoppningen och vi kom inte framåt tillsammans även att vi passade som handen i handsken så gick vi inte ihop. Minola ställde sig och vägrade att gå framåt och man ska inte tvinga en häst att göra någonting den verkligen inte vill. Minola tyckte om att hoppa men vi visste inte vad det var med henne och vi kämpade i hela 4år på detta. Under dessa 4 åren fick jag jämt höra " du är för bra för denna hästen" men jag blundade bara för de orden och jag sket i vad alla sa, vadå för bra? Jag som jämt fått höra att jag inte alls var den där jättebra ryttaren och det vet jag, jag är ingen toppryttare men jag klarade av min ponny och jag älskar henne över allt annat men det avr de ingen som såg. Det enda de såg med Minola var att hon var ett problem, hon skulle aldrig någonsin klara de högre höjderna, men det var inte Minolas problem, minolas problem var hennes motivation. Hon är Arabiskt fullblod och de är som de är i sitt psykiska. Tillslut insåg jag att tiden var snart förbi för min ponny ålder och jag var tvungen att tänka om. Eftersom jag haft så mycket motgångar i hela mitt liv så tänkte jag att nu borde det vara min tur att få lite framgångar och jag visste att Minola inte var hästen till det som jag vill göra så jag valde att sälja henne och det var det mest jobbiga jag har gått igenom i mitt liv. Även att vi inte alltid var på topp på tävlingar så fann vi varandras hjärta och det är de som betyder någonting - för mig.

Vi sålde vidare Minola till en tjej i Ystad och när de var och provred så klickade det så otroligt bra mellan dem och jag var hur lycklig som helst, för jag ville bara att minola skulle få det bra och ett liv utan massa tävlingar och massa press. Tiden gick och jag hade kontakt med ägaren och det har jag även idag! De är verkligen hur goa som helst! Men efter ett tag så tappade dottern intresset igen och mamman ville inte att minola bara skulle stå för hon älskar att bli pysslad med och hon älskar att bli riden så de bestämde sig snabbt att sälja Minola igen.. Till en början var jag så ledsen att jag nästan bröt sönder, jag ville ju att minola skulle få bo hos dem. Det är inte bra att flytta runt, byta underlag, byta hästkompisar, byta ägare så ofta som hon har gjort. Minola litar inte på någon, man måste bygga tillit till henne. när jag köpte henne så var hon skygg och hon stegrade i boxen så fort jag kom in till henne men efter ett tag blev vi bästa vänner.

Minola bor nu i Malmö hos en familj. MEN problemet är det att Minola är halt. Hon har en lindrig spatt i sitt högerben så ägaren vill inte ha henne för hon inte går att rida på. Hon vill häva köpet och säga att hon köpte en ofrisk häst. Men minola hade gått igenom båda besiktningarna och det är verkligen märkligt. Hon har alltid varit en pigg och glad häst så jag förstår verkligen inte detta. Minola går bara ute från klockan 8 på morgonen till klockan 12 varje dag!! Hon är ju dammallergiker! :o Så hon har börjat att hosta mycket och så ... Jag mår så dåligt av att höra detta, stackars min lilla ängel! Hon är nog världens snällaste häst, hon förtjänar verkligen inte det här!! Sabine (som jag sålde minola till) har erbjudit sig att köpa tillbaka henne när hon är frisk dvs att de som äger henne ska behandla henne för då får man ut 100% på försäkringen men NEJ det vill de tydligen inte heller. Om Sabine skulle köpa tillbaka Minola nu så skulle hon inte få ut något på försäkringen så det känns helt sjukt det här. Båda har anlitat en advokat och det ska bli rättegång på detta....

Nu kanske ni förstår lite varför jag mår som jag gör för tillfället. Jag tycker så synd om Minola, hon ska inte behöva gå igenom det här!!!

Minola ♥

vår största framgång. tvåa i L:C. 12/7-09

Jag älskar dig!


Our love is like the wind, you can´t see it but you can feel it.