Det är verkligen så otroligt konstigt på något sätt , hur man kan nå botten men ändå må okey varje dag. Allt denna senaste tiden har tagit så hårt på mig. Sömnlösa nätter , kan ligga uppe en hel natt för har en sån ångest på vad som ska hända , vågar inte somna. Rädd för morgondagen och vad den ska leda till. Förvirrad är ett utav orden , finner ingen ro i själen. Allt ligger mig tungt om hjärtat , varför kan inte allt bara släppa? Jag vågar ingenting längre , det är så jävla tråkigt och jag vet inte hur jag ska få stopp på det. Vågar inte ta kontakt med någon , är rädd för någonting men vet inte vad det är. Men det är sen jag började på gymnasiet ... visst känner jag mig bekväm och jag trivs där men någonting fattas. Svaret är egentligen ganska självklart att det är Lisa&Hilda som jag saknar. Det finns ingen som kan förstå min kärlek till de två. Lisa har alltid varit med mig överallt och alltid. Ett tag i mitt liv ville jag bara somna in , inte finnas mer bara bort härifrån , alla sket i mig , min bästa vän försvann och vissa skämdes över mig och den personen jag var då men inte Lisa , hon älskade mig och såg mig som den lilla tjejen jag är. Hon fick mig att tro att det finns en sol bakom alla molnen. Hon är just den vännen som jag ska tacka för mitt liv och en sådan stark relation till en vän har aldrig funnits där inom mig men hon plockade fram den. Det är svårt att förklara men den tjejen finns verkligen där för mig och hjälper mig igenom allt , det är hon som får mig att må bra när man är där nere på botten. Det är som ett mirakel , hela hon är som ett mirakel , jag vill verkligen tacka henne för att hon är den hon är för mig och för alla andra. Det är så sjukt , det är inte denna Elin som jag vill vara , jag vill vara jag och någon dag ska jag försöka att hitta rätt. Ett tag i mitt liv var jag den lilla rädda tjejen och den visar sig mer och mer för varje dag nu och det skrämmer mig. Jag vågar inte ens prata med mina vänner , allt är så sjukt. Allt detta med Paddington och Minola har satt sig på hjärnan och min mentala bit har inte utrymme för mer. Hur ska jag få stopp på allt jobbigt runt om mig , hur ska jag klara av och kunna kontrollera min sorg som ligger inträngt i mitt bröst ? Men en dag så ska jag släppa mitt hjärta fritt med vinden och låta glädjen få tränga sig på , för en dag ska jag kunna leva med mig själv, min ångest och allt runt omkring mig'

Kram Elin