Känner att jag behöver skriva av mig lite och då är bloggen mest lämplig kände jag då jag inte vill lägga över detta på mina vänner... inget tvång att läsa men aja ni gör som ni vill.

vissa dagar som denna vill man bara sjunka rakt ner genom jorden, att jag inte förstår att allt jag gör är dumheter, att jag aldrig får nog att plåga mig själv. hatar det och hatar mig när jag gör så. Jag fattar inte ens varför jag gör detta mot mig själv. Men i dagens samhälle ska man vara som alla andra man får aldrig sticka ut för då är man helt dum i huvudet, om man säger att man mår dåligt så är man emo även att jag vet att alla någon gång har varit ledsna, om man försöker hjälpa någon annan så fjäskar man och sånt här hatar jag verkligen! Att bli dömd efter hur man borde vara och inte för den man är.. Trodde jag hade kommit ifrån dessa jobbiga tider imitt liv men tydligen inte, allt blir faktiskt bara värre och värre, det är tur att mina vänner håller mig levande! Varför ska allt hända mig? den frågan ställer jag mig tusen gånger om ungefär varje dag. Att allt bara ska hända mig hela tiden... så fort man försöker finnas där för andra så går allt åt helvete i alla fall. Jag försöker verkligen vara den jag är, varför kan ingen bara acceptera mig för den jag är? Jag har mina brister men det har ju alla? Om man skulle klaga på vad alla gör för fel hela tiden så skulle ingen orka leva mer, så varför ska man sätta sig i den sitsen? Det är faktiskt väldigt onödigt.
Ja, jag hatar att vara jag men hellre är jag, jag och inte en falsk jävel som ändrar sig för olika människor man träffar. När man mår dåligt så är det inte lätt att hålla koll på vad man egentligen gör och detta året så måste jag lära mig att försöka hantera mina jobbiga stunder vilket inte kommer bli lätt men jag måste verkligen försöka så att det inte slutar illa. Förstår inte hur jag kan leva med mig själv ibland faktiskt. men man lär väl sig med åren?

Ibland blir bara allt för mycket för mig med ...